I vetenskapens tjänst

Vetenskapsmannen Carl von Linné såg sin chans att nå nya okända platser genom att skicka sina lärjungar med Ostindiska kompaniets skepp. Ett sätt att skapa plats på skeppen för lärjungarna var att de följde med i egenskap av skeppspräst i och med att många av Linnés lärjungar även hade studerat teologi. En annan möjlighet var att följa med som fältskär. De unga männen som följde med i vetenskapligt syfte sågs dock inte alltid med blida ögon av kompaniets tjänstemän. Oftast fick de bo i sämre hytter i mörkare delar av skeppet.

Den förste som sändes ut var Christopher Ternström, som anställdes 1745 som skeppspredikant ombord på skeppet Calmar. Olyckligtvis avled Ternström året därpå före återkomsten till Sverige. Det enda av hans arbete som bevarades var hans dagbok.

Per Osbeck (1723–1801)
Per Osbeck anställdes 1750 på ostindienfararen "Prins Carl" som skeppspräst. Resan omfattade ett långt besök i Kanton. Linné var mycket imponerad av Osbecks iakttagelseförmåga och ihärdighet som forskare. Vid hemkomsten tre år senare, skänkte han sina 900 nyupptäckta växtarter från regionen till Linné. Samlingarna finns fortfarande kvar i Sverige och England. 

Osbeck verkade under senare delen av sitt liv som kyrkoherde i Halland sedan han tackat nej till en professur i S:t Petersburg. Han fortsatte dock sina naturaliestudier vid sidan om prästyrket och kom att väljas in som ledamot av Vetenskapsakademin.

Anders Sparrman (1748–1820)
Anders Sparrman reste 1765 med Stockholms Slott till Kina i egenskap av fältskär. De studier och forskningsresultat han uppnådde under resan utgjorde senare underlag för hans doktorsavhandling.
1772 företog han en fri resa till södra Afrika med kompaniet, där han fortsatte sina naturhistoriska- och etnografiska studier. Han anslöt därefter till James Cooks andra jordenruntresa och forskade i Södra Oceanen, Australien, Oceanien och Sydamerika.

Jean Abraham Grill (1736–1792)
Även vår Jean Abraham Grill bidrog till att sprida kunskap om de nya vetenskapliga rön som framkommit genom kompaniets expeditioner. I ett tal 1773 inför Vetenskapsakademin redogjorde han för Kinas naturalhistoria, även om talets tyngdpunkt låg på resornas ekonomiska aspekter. Talet finns bevarat i Godegårdsarkivet, Ostindiska kompaniet.

Källa: Svenska ostindiska compagnierna 1731-1813, Sven T. Kjellberg, 1974.