Importerade varor: Siden och bomull

Tygprover
Tygprover ur arkivet vid Nordiska
museet.

Siden
Samma år som svenska Ostindiska kompaniet skickade sitt första skepp till Kina grundades en sidenfabrik i Stockholm av en man vid namn Johan Everling. Inom en tioårsperiod fanns 455 yrkesarbetande vid sidenfabrikerna i Sverige och i slutet av 1750-talet hade siffran stigit till drygt 2 600 arbetare. 1755 rådde ett totalförbud för import av sidentyger till Sverige, däremot tilläts import av råvaror för den egna tillverkningen av sidentyger.

Det svenska Ostindiska kompaniet sålde rått och spunnet silke till de svenska sidenfabrikerna, vilka dock inte utgjorde tillräcklig avsättning för allt som importerades. Det man inte kunde sälja i Sverige gick istället till andra marknader. Senare under 1700-talet tilläts viss import av siden tyger, dock belagt med tullavgifter.

Bomull
De bästa kinesiska bomullstygerna kom från staden Nanking. Dessa tyger var ofta gula men förekom även i andra färger. Vit bomullslärft tillverkades också och importerades av svenskarna.

De indiska bomullstygerna betraktades som ännu finare än de kinesiska. Under kompaniets två första oktrojer ankrade svenska skepp i Suratte och i Bengalen där de passade på att köpa in indisk bomull.

Källa: Svenska Ostindiska Compagnierna 1731-1813, Sven T Kjellberg, 1974.


Läs mer:

 Varorna
 Varor på export
 Importerade varor
   Arrak
   Gallingall, ingefära och kanel
   Medicinalväxter
   Möbler, tapeter m.m.
   Porslin
   Rotting
   Sago, sagogryn och soja
   Salpeter
   Siden och bomull
   Te