Om kompaniet: Männen bakom kompaniet

Under den första oktrojen 1731–1746 spelade följande personer en viktig roll för kompaniets utveckling:

Henrich König (1686-1736), handlande från Stockholm, utverkade 1731 för sin firma privilegium för handel på Ostindien, vilket blev ursprunget till Svenska Ostindiska Kompaniet. Heinrich K. var alltså den som formellt erhöll det första privilegiet och han var en av kompaniets första direktörer. Av hans söner blev den äldste, Henrich K. en av kompaniets förste superkargörer - han deltog 1739-1749 i 4 resor till Ostindien. En annan son Peter Theodor K. (1718-1800) var också superkargör under en tid och senare, åren 1762 till 1766, en av direktörerna i kompaniet.

Colin Campbell (1686–1757) som var skotte, var den drivande kraften bakom det första privilegiet. Han hade då tillbringat några år i Ostindien och varit delägare i det kejserliga ostindiska kompaniet i Ostende. Till Ostindien kom Colin C. på flykt från sina gäldenärer i England. Samma dag, 14 maj 1731, som Henrich Königs handelshus fick den första oktrojen, naturaliserades Colin C. som svensk adelsman och med det blev det möjligt för honom att bli en av kompaniets direktörer. Han följde själv med som superkargör på den första resan som gick av stapeln samma år.

Niklas Sahlgren (1701-1776) fick en både mångsidig och grundlig handelsutbildning med många utlandsresor, vilket gav honom både ovärderliga insikter i den internationella handelns villkor och personliga kontakter med ledande finansiella kretsar. Under resorna träffade Niklas S. Colin Campbell, och troligen utarbetades planerna för det svenska kompaniet mellan dessa båda herrar. Niklas S satt som direktör 1733-1766 och kom att få stor betydelse för kompaniets verksamhet. Vid sidan av direktörskapet ägnade han sig åt traditionell export- och importhandel och nederlagsrörelse. Han skapade en stor förmögenhet och förräntade den genom sin mångsidiga affärsverksamhet.

Under andra oktrojen 1746–1766 kom köpmän från Stockholm med:

Abraham Grill d.y., läs mer under släkten Grill.

Anders Plomgren (1700-1766) erhöll tillsammans med C. Broman, Grillska handelshuset samt föregående oktrojs direktörer privilegium för den andra oktrojen. Detta efter hård konkurrens med handelshuset A & J Arwedsson. Anders P. började som 16-åring i Sahlgrenska handelsfirman i Göteborg och gifte senare in sig i den förmögna grosshandlar- och bruksägarsläkten Clason. Han var mycket intresserad av sjöfart och bildade tillsammans med sin yngre bror Thomas handels- och rederiföretaget Anders & Thomas Plomgren. Handelshuset var bland de tio största exportföretagen i Stockholm och inom järnexport intog firman en femte plats. Sin på sikt mest betydelsefulla insats gjorde han på sjöförsäkringens område genom sin medverkan till upprättande av ett privat svenskt sjöassuranskontor. Han lär ligga bakom den grundläggande utformningen av organisationen och dess stadgar. Han var också mycket verksam inom kommunalpolitiken, en synnerligen målmedveten företrädare för hattarnas ekonomiska politik och helt i linje med grosshandlarnas, manufakturidkarnas och redarnas intressen. Anders P. var en god representant för sin tids skeppsbroadel, han var företagsam och mångsidig med blick för nya möjligheter och han levde ståndsmässigt i sitt stora hus på Kornhamnstorg varifrån han för rekreation kunde dra sig tillbaka till Huvudsta i Solna.

Claes Grill (1705–1767), från 1751, läs mer under släkten Grill.

Tredje oktrojen kännetecknas av Stockholmsintressenas dominans:

Robert Finlay (1719-1785) föddes i Dublin, men tillhörde en skotsk adelsfamilj. Till Sverige kom han via Moskva och Finland och grundade tillsammans med järnexportören John Jennings firman Finlay & Jennings och ägnade sig åt ganska vidlyftiga järnbruksaffärer. Politiskt var han en pålitlig hatt. I juni 1762 lämnade han tillsammans med Fabian Löwen ett anbud för den tredje oktrojen trots att den andra varade fram till 1766. Anbudet var mycket förmånligt, trettio tunnor guld till kronan, varav tio i förskott på avgifterna och tjugo som lån mot ränta och säkerhet, ett erbjudande, som riksdagen inte kunde motstå. Förutom järnexport och bruksrörelse ägnade sig Robert F. bland annat åt leverans av pontonvagnar - de visade sig vara odugliga under pommerska kriget, han ägde också ett ur affärssynpunkt sett misslyckat garveri. Med åren gick hans affärer sämre och 1771 gjorde han konkurs, lämnade Sverige och slog sig ner på en vingård utanför Bordeaux.

Fabian Löwen (1699-1773) började en militär karriär men gjorde sin egentliga insats som riksdags- och näringspolitiker. Han gifte sig 1743 med en dotter till den rike jorddrotten Fredrik Trolle och grundlade en avsevärd förmögenhet. Tillsammans med Robert Finley lyckades han förvärva oktrojen för den ostindiska handeln 1766.

Georg Henrik Conradi (1718-1795) var grosshandlare i Stockholm. Han anlade eller var med om att anlägga Södertälje strumpfabrik, Säters kattunstryckeri, sidenfabriken vid Norrmalms surbrunn och Mariebergs porslinsfabrik. 1768 fick han titeln kommerseråd och 1769 upphöjdes han i adligt stånd med bibehållet namn.

Fjärde oktrojen:

Carl Gottfried Küsel (1727-1795) tillhörde en släkt som ursprungligen kom från Tyskland. Han var son till grosshandlaren Simon Fredric K. (1669-1742), en av ledarna för gruppen av välbärgade frihandelsvänliga kramhandlare i Stockholm. Carl Gottfried K. var 1757-1774 en av delägarna till spannmåls- och rederifirman Küsel och Wahrendorff. Politiskt tillhörde han hattpartiet och var riksdagsledamot 1769-1770. Från 1770 var han en av direktörerna i Ostindiska kompaniets 3:e oktroj, och i 4:e oktrojen från 1786 till sin död.

Jean Abraham Grill (1736–1792), kommerseråd, läs mer under släkten Grill.

Under den femte oktrojen var monopolet inte lika stort som tidigare. Inga svenska skepp seglade till Kanton. Perioden gick åt till att avveckla och sälja:

William Chalmers (1748 -1811) hade börjat sin bana i kompaniet som superkargör 1782–93 med placering i Kanton, där  han gjorde sig en förmögenhet. Han slutade som direktör i  kompaniet under 4:e och 5:e oktrojerna och blev en av de ansvariga för avvecklingen.

Huvudsaklig källa: Svenskt biografiskt lexikon, 1931.


Läs mer:

 Om kompaniet
 Affärsverksamheten
 Männen bakom kompaniet
   Michael Grubb
   Jacob Hahr
 Den privata handeln


Niklas Sahlgren (1701-1776). Pastell
av Gustaf Lundberg. Privat ägo.